1969-2024. 55 år journalist

Sista oktober 2018 gjorde jag min sista arbetsdag som anställd på Sveriges Radio, då var jag ekoreporter precis som jag varit sedan mars 2016. Jag var 67½ år gammal, och hade jobbat som journalist sedan juli 1972, och med radio sedan maj 1986.  Jag kände mig dock inte särskilt färdig på jobbet. Redan 6 november var jag tillbaka i elden, nu som programledare på Ekot Live i Stockholm.  Och så där har jag hållit på. Frågan är om jag inte haft ett ännu mer omväxlande jobb som radiopensionär än jag hade innan.  Fem år senare, i januari 2024, kan jag konstatera att jag fortfarande håller på. Uppdragen har växlat under åren, några har försvunnit, men andra har kommit till. Här är några exempel på vad jag har haft för mig:   Studio Ett. Jag fick privilegiet att programleda P1s prestigeprogram återkommande under några år. Spännande, svårt och stimulerande.  Liveprogramledare. Uppdraget som är helt oförutsägbart, inget arbetspass är det andra likt. Plötsligt händer dramat...

Nyhetschefen t v, reportern t h. Kanske ingen auktoritär ledarstil.  Frilansandet har sina fördelar, inte minst ekonomiskt, det hade varit lukrativa år, när jag kombinerat olika former av korta anställningar på Sveriges Radio med att debitera jobb som jag utförde med mitt lilla bolag Poddradio.  Men jag är ju ändå i grunden en trygghetskramare, så jag sökte då och då fasta anställningar, framför allt på SR och P4 förstås.  Kanalchef på P4 Malmöhus blev jag inte, och efteråt kan man lätt konstatera att det var en himla tur, men det gick fler tåg.  Så när den nya kanalchefen i Malmö, Anne Sseruwagi, beslöt sig för att göra om nyhetsredaktionen och behövde två (eller rättare sagt 1½) nyhetschefer, så blev jag anställd på den halva tjänsten. som planeringsnyhetschef, den som ansvarade för det längre perspektivet.  Väldigt trevligt - att vara en i gänget igen. Men inte bara - att bara ha en halv tjänst hade sina nackdelar, speciellt när de 50 procenten skulle utfylla...