1969-2024. 55 år journalist

Minns ni bilden på Ingrid Norrman och mig, angenämt men ansvarslöst utsträckta på redaktionsbordet i Folkbladets gamla lokaler? Det var då, det. Nu hade vi förvandlats till prydligt klädda makthavare i journalistklubbens styrelse, här intervjuade i Journalisten om - givetvis - Folkbladets dåliga ekonomi och mörka framtidsutsikter. Smålands Folkblad flyttade in i sina nya lokaler, med nya arbetsverktyg, ny teknik och en ny tryckpress i oktober 1980. Dessutom hade den nygamla tidningen höga ambitioner och en riktigt vass redaktion.   Det skulle visa sig inte räcka. Till syvende och sist handlar en tidnings överlevnad om pengar och en liten s k andratidning har för stora utgifter och för små inkomster. Tidningens cirka elva år i Vättersnäs skulle handla om en ständig dödskamp, konstgjord andning, kreativ ekonomi och återkommande besök av a-pressens s k dödspatruller.  Modern teknik och moderna lokaler skulle snabbt visa sig vara MYCKET dyrare än den gamla, skrotade på Kloste...

 Smålands Folkblad låg 1977 i korsningen Klostergatan-Kungsgatan i västra Jönköping, i utkanten av stadsdelen Torpa. Centralredaktionen låg två trappor upp, ovanför en blomsteraffär, fortsatte man ytterligare en våning hittade man de delar av redaktionen som inte deltog lika aktivt i den dagliga jakten.   Fortsatte man uppåt kom man till ett säreget torn, som en direktör på Folkbladet på 50-talet låtit bygga under en sällsynt period av rikedom. (Den hade man erövrat på konkurrenten Smålandsbygdens bekostnad, när den tidningen några år trycktes på Folkbladets press.) I detta torn hade den politiske redaktören sin hemvist, där hittade han på ständigt nya sätt att smäda borgarna, inte sällan med hjälp av en styrketår eller två. Så här kärvänliga hade vi oftast inte tid att vara under det stressiga kvällsskiftet. Jag och Ingrid Norrman, bitr nattredaktör, poserar för kameran.   I källaren hittade man den gigantiska tryckpressen, i folkmun kallad Berta, byggd i Tyskland (...