Trelleborgs Allehanda 1970
Det började med Vespan. 18 år gammal fick jag för mig att jag - precis som min storebror - borde ha en Vespa. Så nämnde bror hjälpte mig hitta en begagnad Vespa, som han ansåg kunde passa mig. Eftersom jag inte var myndig behövde jag hjälp av pappa för att få ut 1.900 kronor ur (det ganska anspråkslösa) arvet efter min mor. Så, i april 1970 stod jag där med min egen brandgula Vespa Sprint. Den förändrade mitt liv. Den var det ultimata stadsfordonet. Jag och Vespan blev ett. Den lydde min minsta vink. Vi flöt fram över Göteborgs gator. På den tiden var det dessutom inte lag på att man måste ha hjälm. Så många gånger kunde man se mig fara fram genom stadstrafiken med den långa håret flygande bakom mig. - Jag såg din bror, fick min bror hör rätt ofta. Han körde som en galning! Jag döpte fordonet till Röde Rudi, efter den tyske studentrevolutionären, märkligt nog eftersom det inte ens var rött utan brandgult, och prydde dess kåpa med namnet i svart...