Frilans åt SR i Skåne 2007-2011
I augusti 2007 flyttade Jenny och jag in i vårt fina lilla tegelhus på Majorsgatan i Åhus. I december blev vi tre, för då kom Jack till världen, och därmed blev Jenny föräldraledig från jobbet som kanalchef på P4 Kristianstad.
Men vad skulle jag syssla med för att försörja mig? Jo, med att undervisa på högskolan i Jönköping, fast det v a r ju en bra bit att pendla (med tåg), men ganska snart fick jag chansen att jobba på P4 Malmöhus också.
Samtidigt i Göteborg: min yngsta dotter tar studenten i juni 2010. Är det tårar eller regn? Båda.
Det visade sig med tiden att det var lite för långt mellan Åhus och Jönköping och att det inte var riktigt hållbart att bo på ena orten och undervisa på den andra, så efter vårterminen 2008 rann den anställningen ut i sanden.
Men min gamla kollega Magnus Quick, som varit redaktionschef på P4 Kronoberg när jag hade samma jobb i Jönköping, hade fortsatt karriären som kanalchef i Karlskrona, redaktionschef i Malmö, kanalchef i Kristianstad och var nu kanalchef i Malmö.
Han blev min räddning i mitt nya liv i Skåne; Magnus hade av någon anledning stort förtroende för mig och gav mig ständigt nya arbetsuppgifter på P4 i Malmö.
Det började med återkoppling, uppdraget var att lyssna på P4 Malmöhus olika programblock och utvärdera innehållet tillsammans med programledare och producent. Min första bekantskap var Ann-Marie Lindqvist, producent, och Janne Wieslander/Sanna Martin, programledare för P4 Malmöhus morgonprogram. Det jag minns mest var min förvåning över de ständigt återkommande kulturinslagen från David Richters gnälliga stämma, och hur jag med tiden började se dem som något som lockade till lyssning i stället för skrämde bort publiken.
Kjell Albin Abrahamson, utanför sitt hus i Peppinge, Ystad.
Magnus utsåg mig också till producent åt den lärde och inte helt lätthanterlige f d utrikeskorrespondenten Kjell Albin Abrahamson. Det gällde dels när KAA ledde lyssnarnas eget program Ring P1 (som jag stiftat bekantskap med när programmet startades och min dåvarande fru Nina blev en av dess första programledare), och dels när han var programledare för de speciella temaprogram som sändes från Malmö s k "röda dagar" som påsk, nationaldagen, Kristi Him, 1 Maj och inte minst julafton.
Speciellt julaftons morgon sände vi tillsammans i P1 ända från 2007 år efter år, nästan ända till Kjell Albins bortgång. Vi blev goda vänner, så goda man nu kan bli när man är så olika som vi var, och trivdes bra med att göra de här programmen tillsammans.
Men vad skulle jag syssla med för att försörja mig? Jo, med att undervisa på högskolan i Jönköping, fast det v a r ju en bra bit att pendla (med tåg), men ganska snart fick jag chansen att jobba på P4 Malmöhus också.
Det visade sig med tiden att det var lite för långt mellan Åhus och Jönköping och att det inte var riktigt hållbart att bo på ena orten och undervisa på den andra, så efter vårterminen 2008 rann den anställningen ut i sanden.
Men min gamla kollega Magnus Quick, som varit redaktionschef på P4 Kronoberg när jag hade samma jobb i Jönköping, hade fortsatt karriären som kanalchef i Karlskrona, redaktionschef i Malmö, kanalchef i Kristianstad och var nu kanalchef i Malmö.
Han blev min räddning i mitt nya liv i Skåne; Magnus hade av någon anledning stort förtroende för mig och gav mig ständigt nya arbetsuppgifter på P4 i Malmö.
Det började med återkoppling, uppdraget var att lyssna på P4 Malmöhus olika programblock och utvärdera innehållet tillsammans med programledare och producent. Min första bekantskap var Ann-Marie Lindqvist, producent, och Janne Wieslander/Sanna Martin, programledare för P4 Malmöhus morgonprogram. Det jag minns mest var min förvåning över de ständigt återkommande kulturinslagen från David Richters gnälliga stämma, och hur jag med tiden började se dem som något som lockade till lyssning i stället för skrämde bort publiken.
Sedan fick jag chansen att jobba med Studio Ett i P1, som på den tiden hade ett upplägg där Umeå, Göteborg och Malmö en gång i veckan gjorde ett "tema" eller fördjupning som varade ungefär 25 minuter. Efter att en gång ha hoppat in som producent åt Agneta Furvik, fick jag själv (när hon flyttade till Stockholm) chansen att vara programledare, med Anna Landelius som producent eller - på somrarna - med mig själv i båda rollerna.
Jag minns speciellt min allra första temasändning, som skedde från Båstad... Eftersom det var i juli fanns det gott om sändningstid, samtidigt som mina medverkande tyvärr visade sig svårflörtade, en del av dem dök inte upp alls. Turligt nog var moderata kommunalrådet Anette Åkesson inte alls ovillig att fylla ut tiden tillsammans med mig, vi pratade bland annat om vattenbrist, som tur var kunde den ersättas med champagne, och - förstås! - tennis.
Jag minns speciellt min allra första temasändning, som skedde från Båstad... Eftersom det var i juli fanns det gott om sändningstid, samtidigt som mina medverkande tyvärr visade sig svårflörtade, en del av dem dök inte upp alls. Turligt nog var moderata kommunalrådet Anette Åkesson inte alls ovillig att fylla ut tiden tillsammans med mig, vi pratade bland annat om vattenbrist, som tur var kunde den ersättas med champagne, och - förstås! - tennis.
Magnus utsåg mig också till producent åt den lärde och inte helt lätthanterlige f d utrikeskorrespondenten Kjell Albin Abrahamson. Det gällde dels när KAA ledde lyssnarnas eget program Ring P1 (som jag stiftat bekantskap med när programmet startades och min dåvarande fru Nina blev en av dess första programledare), och dels när han var programledare för de speciella temaprogram som sändes från Malmö s k "röda dagar" som påsk, nationaldagen, Kristi Him, 1 Maj och inte minst julafton.
Speciellt julaftons morgon sände vi tillsammans i P1 ända från 2007 år efter år, nästan ända till Kjell Albins bortgång. Vi blev goda vänner, så goda man nu kan bli när man är så olika som vi var, och trivdes bra med att göra de här programmen tillsammans.
I Ring P1 var Kjell Albin en vattendelare, precis som Täppas Fogelberg. Många på högerkanten hade svårt att tåla den sistnämnde, och många på andra sidan anklagade Kjell Albin - felaktigt - för att stå till höger. Han må ha varit en glödande antikommunist (präglad av sina många år i Östeuropa) men några varma känslor för överklassen hade han sannerligen inte.
Det Ring P1-program som fick störst genomslag var ett, där en mamma i Bohuslän uttryckte sin upprördhet över hur hennes cancersjuka dotter behandlats av försäkringskassan. Dagen därpå lät vi den ansvariga ministern(m) försöka försvara handläggningen, trots att regeringsmedlemmar i normala fall var portade i programmet, och detta ledde till att den cancersjuka dottern själv ringde. Resultatet blev oförglömligt.
Kommentarer
Skicka en kommentar