Mellantider: 1 (Göteborg 1971-72)
Jag återkom från Trelleborg till Göteborg i december 1970.
Vespan körde jag upp i början av november, en resa som bara var marginellt bättre än mitt första försök till nedresa i augusti. Anlände till Göteborg kraftigt nedkyld, men inte värre än att det kunde kureras med ett långt varmt bad.
Sista terminen på journalisthögskolan var full av dramatiska och till synes avgörande händelser. (Tyckte vi, 19, 20 och 21 år gamla som vi var.) Bland annat fyllde jag 20 år, köpte massor av LP-skivor och gav mig (till min egen förvåning) in i ett raffinerat dubbelspel bakom ryggen på min nyblivna flickvän från Lund.
Dessutom skedde det med min bästa manliga väns något yngre syster, som var ihop med en annan mycket god vän till honom. Mycket oklokt alltihop, men spännande, får jag väl erkänna. Bilderna från vårt hemliga möte i Ulricehamn en vårhelg har jag fortfarande kärt bevarade.
I juni var skolan över. Mina bästisar drog ut på journalistjobb på olika platser i Sverige, som Karlstad och Jönköping. Själv for jag ut på äventyr i Europa med min vespa och min tre år yngre kusin. En resa som lärde oss mycket, till exempel vad innerslang heter på franska (chambre a air). Minst lika viktig var dock lärdomen att man kan råka ut för en hel del trubbel på en sådan resa, men att det faktiskt löser sig med en blandning av tur och envishet, och till sist kommer man hem.
Min journalistkarriär tog dock paus. De närmaste tio månaderna skulle jag tillbringa med att sortera post, på Göteborg 1 (numera hotell) och Göteborg Ban (som blev lågornas rov några år senare men återuppbyggdes.)
I juli 1972 var jag dock redo för nästa journalistiska försök: sex veckor på Värmlands Folkblads lokalredaktion i Årjäng, bara ett stenkast från norska gränsen, men väldigt långt från allt annat, inklusive tidningens centralredaktion i Karlstad.
Vespan körde jag upp i början av november, en resa som bara var marginellt bättre än mitt första försök till nedresa i augusti. Anlände till Göteborg kraftigt nedkyld, men inte värre än att det kunde kureras med ett långt varmt bad.
Sista terminen på journalisthögskolan var full av dramatiska och till synes avgörande händelser. (Tyckte vi, 19, 20 och 21 år gamla som vi var.) Bland annat fyllde jag 20 år, köpte massor av LP-skivor och gav mig (till min egen förvåning) in i ett raffinerat dubbelspel bakom ryggen på min nyblivna flickvän från Lund.
Dessutom skedde det med min bästa manliga väns något yngre syster, som var ihop med en annan mycket god vän till honom. Mycket oklokt alltihop, men spännande, får jag väl erkänna. Bilderna från vårt hemliga möte i Ulricehamn en vårhelg har jag fortfarande kärt bevarade.
I juni var skolan över. Mina bästisar drog ut på journalistjobb på olika platser i Sverige, som Karlstad och Jönköping. Själv for jag ut på äventyr i Europa med min vespa och min tre år yngre kusin. En resa som lärde oss mycket, till exempel vad innerslang heter på franska (chambre a air). Minst lika viktig var dock lärdomen att man kan råka ut för en hel del trubbel på en sådan resa, men att det faktiskt löser sig med en blandning av tur och envishet, och till sist kommer man hem.
Min journalistkarriär tog dock paus. De närmaste tio månaderna skulle jag tillbringa med att sortera post, på Göteborg 1 (numera hotell) och Göteborg Ban (som blev lågornas rov några år senare men återuppbyggdes.)
I juli 1972 var jag dock redo för nästa journalistiska försök: sex veckor på Värmlands Folkblads lokalredaktion i Årjäng, bara ett stenkast från norska gränsen, men väldigt långt från allt annat, inklusive tidningens centralredaktion i Karlstad.
Kommentarer
Skicka en kommentar