Mellantider 2 (Göteborg-Jönköping 1970-73)
Leonard Cohens konsert i tennishallen, Stockholm april 1972 blev oförglömlig. I varje fall var recensenten extremt förtjust.
Min första artikel publicerades i Smålands Folkblad sommaren 1970. En rapport från rockfestivalen i Bath i slutet av juni, insmugglad i tidningen av min vän Lasse Willén från hans lokalredaktörsvikariat i Tranås.
Smålands Folkblad hade den fortsatta vänligheten att publicera ytterligare en massa musikartiklar, recensioner av nya plattor och konserter, under åren då jag inte hade något journalistjobb men skrev ändå, det pågick fram till 1973 då jag anställdes av en konkurrerande tidning.
Att Folkbladet publicerade mig kunde jag tacka först min gode vän Lasse för, sedan min goda vän Carin, som också fick jobb på jönköpingstidningen.
Efter ett tag fick jag till och med betalt för mitt skrivande, typ 25 kronor per artikel, en hel förmögenhet (som man till exempel kunde investera i en LP till).
Byrds, ständigt dessa högtflygande Byrds. Och förstås Fairport Convention. Dessa gruppers skiftande personal kunde jag skriva om i sömnen.
Men våren 1973 satte Smålands-Tidningens chef alltså stopp för detta. I stället fick jag börja skriva musikartiklar i den tidningen (som hade mycket större upplaga), ända fram till 1977. Då flyttade jag till Jönköping, där först Jönköpings-Posten och Smålands Folkblad (igen!) fick nöjet att publicera mig.
Några av mina andra favoritämnen gjorde sig också påminda.
Min första artikel publicerades i Smålands Folkblad sommaren 1970. En rapport från rockfestivalen i Bath i slutet av juni, insmugglad i tidningen av min vän Lasse Willén från hans lokalredaktörsvikariat i Tranås.
Smålands Folkblad hade den fortsatta vänligheten att publicera ytterligare en massa musikartiklar, recensioner av nya plattor och konserter, under åren då jag inte hade något journalistjobb men skrev ändå, det pågick fram till 1973 då jag anställdes av en konkurrerande tidning.
Att Folkbladet publicerade mig kunde jag tacka först min gode vän Lasse för, sedan min goda vän Carin, som också fick jobb på jönköpingstidningen.
Efter ett tag fick jag till och med betalt för mitt skrivande, typ 25 kronor per artikel, en hel förmögenhet (som man till exempel kunde investera i en LP till).
Byrds, ständigt dessa högtflygande Byrds. Och förstås Fairport Convention. Dessa gruppers skiftande personal kunde jag skriva om i sömnen.
Men våren 1973 satte Smålands-Tidningens chef alltså stopp för detta. I stället fick jag börja skriva musikartiklar i den tidningen (som hade mycket större upplaga), ända fram till 1977. Då flyttade jag till Jönköping, där först Jönköpings-Posten och Smålands Folkblad (igen!) fick nöjet att publicera mig.
Några av mina andra favoritämnen gjorde sig också påminda.
Kommentarer
Skicka en kommentar