Mellantider 3: Universitetslärare m m
Nästan 25 år efter min debut i lärarbranschen fick jag en ny chans. Då, i början på 80-talet, försökte jag lära blivande journalister på Södra Vätterbygdens Folkhögskola konsten att skriva tidningsartiklar. (Ganska många av dem valde radiobanan i stället, vet inte vad det bevisar.) Nu, 2006-2008, steppade jag upp: nu var uppdraget att lära studenter, både svenska och utländska, på Högskolan Jönköping, att göra radio. Och att skriva reportage.
Att jag, helt utan lärarmeriter, släpptes in på högskolan, berodde på att mina vägar korsades med Ebba Sundin, som behövde förstärkning och avlastning på mediautbildningen. Den perioden, läsåret 2006-2007, skulle visa sig bli mitt sista år i vätterbygden.
Min yngsta dotter gick i nionde klass i Huskvarna, hennes mamma (min f d fru) jobbade i Göteborg i veckorna, så vi delade på föräldraansvaret. Jag bodde i huset i Huskvarna måndag-fredag, Nina kom dit på helgerna, ett arrangemang som fungerade skapligt.
Jag försörjde mig på att dels undervisa på högskolan, dels frilansa åt mina f d arbetsgivare på UR, en utmärkt kombination som gav mig goda inkomster och tid över att tillbringa helgerna med Jenny i Skåne.
Att undervisa var roligt, att göra det på engelska var en utmaning, men det gick ganska bra, och att stifta bekantskap med studenter från hela världen var naturligtvis givande.
Det allra roligaste var dock att, mer än 20 år sedan jag lämnat tidningsvärlden, få undervisa svenska studenter i konsten att skriva reportage. I samband med det fick jag för första gången använda den lysande boken "On writing well" av William Zinsser, oumbärlig läsning för alla som vill förkovra sig i konsten att skriva reportage.
Alla studenterna uppskattade dock inte när jag gav dem i uppdrag att skriva en text om sig själva och sedan gick igenom dem, bit för bit, inför alla kamraterna.
- När ni skriver tidningsartiklar kommer ännu fler att läsa dem, sa jag, men det argumentet bet inte på alla.
Jag hann dock ägna mig åt radio också. Sommaren 2006 anlitade P4 Jönköping mig som projektledare och coach för kanalens valsändningar (det här började redan i maj-juni, då jag också jobbade för UR och för P4 Stockholm) och det höll jag på med fram till själva valnatten, då jag medverkade som expert och siffertolkare, medan min f d fru var programledare. Dessutom såg jag till att bli ackreditera mig till riksdagens högtidliga öppnande, där Reinfeldt presenterade sin ministerlista och jag sammanträffade med Annie Johansson (numera Lööf) vars kometkarriär jag kunnat följa på nära håll.
Nästa sommar, 2007, gjorde jag min sista insats för P4 Jönköping på mycket länge (om man bortser från några år som politisk kommentator, en syssla som jag skötte på distans från Skåne, och det ska man kanske inte; bortse, alltså): som programledare, producent och reporter på eftermiddagsprogrammet, tillsammans med duktiga rookien Helena Gustafsson.
Att jag, helt utan lärarmeriter, släpptes in på högskolan, berodde på att mina vägar korsades med Ebba Sundin, som behövde förstärkning och avlastning på mediautbildningen. Den perioden, läsåret 2006-2007, skulle visa sig bli mitt sista år i vätterbygden.
Min yngsta dotter gick i nionde klass i Huskvarna, hennes mamma (min f d fru) jobbade i Göteborg i veckorna, så vi delade på föräldraansvaret. Jag bodde i huset i Huskvarna måndag-fredag, Nina kom dit på helgerna, ett arrangemang som fungerade skapligt.
Jag försörjde mig på att dels undervisa på högskolan, dels frilansa åt mina f d arbetsgivare på UR, en utmärkt kombination som gav mig goda inkomster och tid över att tillbringa helgerna med Jenny i Skåne.
Att undervisa var roligt, att göra det på engelska var en utmaning, men det gick ganska bra, och att stifta bekantskap med studenter från hela världen var naturligtvis givande.
Det allra roligaste var dock att, mer än 20 år sedan jag lämnat tidningsvärlden, få undervisa svenska studenter i konsten att skriva reportage. I samband med det fick jag för första gången använda den lysande boken "On writing well" av William Zinsser, oumbärlig läsning för alla som vill förkovra sig i konsten att skriva reportage.
Alla studenterna uppskattade dock inte när jag gav dem i uppdrag att skriva en text om sig själva och sedan gick igenom dem, bit för bit, inför alla kamraterna.
- När ni skriver tidningsartiklar kommer ännu fler att läsa dem, sa jag, men det argumentet bet inte på alla.
Jag hann dock ägna mig åt radio också. Sommaren 2006 anlitade P4 Jönköping mig som projektledare och coach för kanalens valsändningar (det här började redan i maj-juni, då jag också jobbade för UR och för P4 Stockholm) och det höll jag på med fram till själva valnatten, då jag medverkade som expert och siffertolkare, medan min f d fru var programledare. Dessutom såg jag till att bli ackreditera mig till riksdagens högtidliga öppnande, där Reinfeldt presenterade sin ministerlista och jag sammanträffade med Annie Johansson (numera Lööf) vars kometkarriär jag kunnat följa på nära håll.
Nästa sommar, 2007, gjorde jag min sista insats för P4 Jönköping på mycket länge (om man bortser från några år som politisk kommentator, en syssla som jag skötte på distans från Skåne, och det ska man kanske inte; bortse, alltså): som programledare, producent och reporter på eftermiddagsprogrammet, tillsammans med duktiga rookien Helena Gustafsson.
Kommentarer
Skicka en kommentar